Hans Larsson, 18561932 (aged 76 years)

Name
Hans /Larsson/
Birth
Death of a paternal grandfather
Death of a paternal grandmother
Occupation
Lantbrukare, Grosshandlare
after 1875 (aged 18 years)
Citation details: http://home8.swipnet.se/~w-82627/14.htm Lantbrukare, Grosshandlare. Född 14/3 1856 i V.Nöbbelöv nr 1. Död 26/4 1932 i Rydsgård (Klockaretäppan, Örsjö 1). Begravd 4/5 1932 i Örsjö kyrkogård. Hans Larsson var inte alls ämnad att bli köpman, från första början. Hans far, Lars Jönsson, var nämligen lantbrukare sedan massor av generationer och Hans var väl tänkt att följa den traditionen. Men hans fem år äldre bror Jöns var den som fick ärva föräldragården i Mossby och frågan om Hans' framtid blev väl tidigt ett dilemma för deras far. Hans Larssons yngsta barn, dottern Ruth, berättade i en bandintervju (P.L:s arkiv) att hennes far ansågs ha "läshuvud" och att farfadern därför tagit med sig sin tonårige son till Ystad för ett samtal med rektorn på läroverket där. Funderingarna på studier kullkastades emellertid på grund av alltför höga kostnader - Hans Larssons far skall nämligen ha varit en strikt ekonomisk man. Istället löstes problemet på ett helt annat sätt. På Mossby 21, den närmaste granngården mot Skivarpshållet till bodde en kusin till Hans' far, Ola Johansson, med sin familj. Här fanns en dotter, således en nästkusin till Hans, som hette Mathilda. Ett parti mellan dem kunde med andra ord innebära att de bägge gårdarna kunde slås ihop - Mossby nummer 5 och Mossby nummer 21. Att det mycket tidigt verkligen var föräldrarnas avsikt att dessa två skulle få varandra förstår man av en händelse som skall ha inträffat när Hans Larsson bara var i koltåldern, kanske tre år gammal. Han var med sin mor på promenad på landsvägen och de sammanträffade med Ola Johanssons fru som hade dottern Mathilda med sig, hon var ett år yngre än Hans och låg i sin vagn. Hans Larsson skall då ha lutat sig över flickebarnet i vagnen och sagt: "Mor, é de hinne ja' ska gifta mi' mé?!!". Visserligen kom Mathilda och Hans att gifta sig så småningom. Men framtiden bar annat i sitt sköte än deras mödrar räknat med den gången de möttes på landsvägen. Redan 1860 dog nämligen Mathildas mor i barnsäng och då var Mathilda inte mer än tre år gammal. Hennes far, Ola, gifte aldrig om sig utan gjorde vad han kunde för att ensam ta hand om både gård och barn. Detta blev honom tydligen övermäktigt och sju år senare lät han sin syster Karna och hennes man, Jöns Hansson, i Snårestad ta hand om tioåriga Mathilda - de kunde nämligen inte få några egna barn. Den 5/10 1867 står hon som inflyttad hos fastern och hennes man på Snårestad nummer 28 - gården Skönalund. Hon är där noterad som fosterdotter. Detta var en vändning som förmodligen ingen räknat med. Men Mathildas far han levde ju ännu några år och kvarbodde på Mossby 21. Han dog inte förrän 1870 så man får förmoda att Mathilda "vänts" till Mossby ända upp i 20-årsåldern. Helt klart är i alla fall att hon och Hans Larsson redan tidigt blev "fästefolk". En annan s.k. minnesberättelse styrker i alla fall att Hans Larsson regelbundet brukade hälsa på Mathilda i hennes hem i Snårestad. Han hade för vana att i kvällningen ta vägen längs en så kallad kyrkostig och passerade då på vägen någon av kyrkorna - säkerligen den i Snårestad. Men varenda gång mötte han vad han trodde var något högre väsen - en pyssling - ty han såg ett så kallat vätteljus röra sig fram och tillbaka. Det visade sig emellertid att det var en arbetare vid Charlottenlunds gård som var på väg hem från sitt arbete - med en lampa i handen!! Den 3/1 1878 dog Mathildas fosterfar, Jöns Hansson. Ensam med gården i Snårestad stod änkan, Mathildas faster Karna. Eftersom Hans och Mathildas giftermål av allt att döma ändå var planerat sedan många år måste tidpunkten ha ansetts vara inne nu. Den 12/2 1878 klämtade kyrkklockorna för de tu - han 21 och hon inte mer än 20 år gammal! Ett skrivfel i en husförhörslängd, där vigseldatumet förvandlats från den 12/2 till den 12/12 samma år, förorsakade en felaktig slutsats om att Mathilda skulle ha varit gravid vid giftermålet, första barnet föddes nämligen redan i februari 1879. Detta må härmed dementeras på det bestämdaste - rätt vigseldatum var den 12:e februari och deras förstfödda, Mathilda, föddes nästan på dagen ett år senare! Här har - med andra ord - saker och ting gått i rätt ordning. Ändå är det ovedersägligt att Hans Larsson, trots sin ringa ålder, direkt övertagit sin avlidne svärfaders gård i Snårestad, den som hade nummer 28 men även benämndes Skönalund. Mathildas fostermor kvarbodde på undantaget! Den 21/2 1879 föddes första barnet, dottern Mathilda, och därefter den 18/9 1882 Lars Johan samt den 5/11 1883 Olof Reinhold. Skönalunds gård låg ju alldeles söder om landsvägen från Snårestad till Balkåkra. Vackra sommardagar var det ingen ovanlighet att familjen företog promenader ner till "sjön" (havet) för ett svalkande dopp. Gården låg då så till att närmaste promenadvägen blev genom Charlottenlunds slottspark, som på den tiden sträckte sig från slottet ända ner till kustvägen. Denna trädgårdsanläggning var den gången mycket imponerande med massor av häckar och promenadstigar, på sina ställen fanns utställda bord o.s.v. Vid något tillfälle hade Hans Larsson tagit med sig barnen Mathilda och Lars (Olof som blott var i tvåårsåldern var väl för liten att följa med) för ett dopp i havet. Som vanligt gick de genom Charlottenlundsparken och råkade plötsligt ut för något som Hans Larsson betraktade som ett "varsel". Han såg nämligen kvinnor iförda "krinoliner", som varit moderna kanske 100 år tidigare, sittande runt ett av parkens många bord. Men när han och barnen närmade sig upplöstes dessa kvinnor som i intet. Han blev givetvis skärrad men låtsades som ingenting. Badandet inställde han genast, då han såg händelsen om ett illavarslande "omen". Han återvände hem med barnen och när han vid hemkomsten frågade Mathilda visade det sig att hon sett precis samma sak. (historien har relaterats av flera barnbarn men också av dottern Ruth Larsson/bandinsp. intervju) Enligt dåtida skrönor hade det inte gått någon väl, som haft Skönalunds gård - på nå't vis innebar den otur. Faktum är att inte heller Hans Larsson lyckades, även om det kanhända mest berodde på att han var en usel lantbrukare (det senare var också hans egen uppfattning, enl. intervju med dottern Ruth/bandinsp). Hur som helst gick det så dåligt att Hans och Mathilda till slut var helt utfattiga. Någon har berättat att de till och med var i Ystad för att sälja sina smycken och att en emigration till Amerika var mycket nära förestående. Men härav blev av någon anledning intet. Istället föddes, av någon anledning vid någon tidpunkt, en idé om att starta rörelse i Rydsgård. De lämnade helt enkelt Skönalund i Snårestad och står i oktober 1886 som inflyttade till Rydsgård. Deras första hem här var mycket anspråkslöst, de bodde i några små rum på östra änden av loftet till det magasin som fanns kvar i rörelsen ända fram på 1960-talet. Uppenbarligen var det också i denna byggnad som Hans Larsson startade sin inledningsvis ganska anspråkslösa rörelse - "Hans Larsson i Rydsgård". Så småningom köpte de en halvfärdig fastighet, belägen bara ett stycke bort, där de genast flyttade in. Här kvarbodde de tills sonen Lars Larsson 1911 gifte sig och övertog detta sitt föräldrahem efter föräldrarna. Samma år stod Klockaretäppan färdig, den patriciervilla som Hans Larsson lät uppföra i närheten av samhällets järnvägsstation. Här bodde sedan Hans Larsson och hans Mathilda resten av sina liv. Rydsgård hade tack vare järnvägens tillkomst, på 1870- och 80-talen börjat expandera i allt högre fart. Hit flyttade vid denna tid olika näringsidkare i långa banor. Här startade Hans Larsson med ett kapital på 500 kronor. Efter att inledningsvis endast ha handlat med spannmål, kol och koks utökade han så småningom verksamheten även med järnhandel. Affärsverksamheten expanderade rejält på relativt kort tid och Hans Larsson inköpte - möjligen 1905 - av sin svärson, Olof Åkesson, den butik på hörnan mot Södergatan där sedermera hans söner och sonson var aktiva under mer än ett halvt sekel. Det berättas att Hans Larsson var mycket god vän med den handlare Almqvist, som hade sin butik mittemot Hans Lars' och som därmed även var hans värste konkurrent. Denne Almqvist hade till och med hjälpt Hans Larsson när han startade upp sin affär i Rydsgård. Detta var något som förundrade Hans Larsson och när han frågade Almqvist om orsaken, sa' han: "Jo, ser Du Hans, jag trodde Du var dum och enfaldig!" I församlingsboken 1900-1915 nämns bland de anställda i Hans Lars' butik bl.a. bokhållaren Lars Johan Nohrlander (från L.Harrie), handelsbiträdena Olof Petersson (från Löderup), Ivar Alexander Andersson (från V.Nöbbelöv), Tage Julius Larsson (från Håslöv) och Alfred Björk (från Lövestad). Den dövstumme dräng, Isak Larsson, som 1915 började i firman blev med tiden något av en trotjänare - han gick allmänt under benämningen "dövstumme Isak"! 1910 ingick Hans Larsson d.ä. kompanjonskap med sina två äldsta söner, Lars och Olof. Det var i det sammanhanget som företaget kom att heta "Hans Larsson & Co.". I början hade Lars Larsson hand om magasinsverksamheten med spannmål och timmer, medan Olof skötte butiken. Men rollerna blev med tiden ombytta och många år senare drog sig Olof tillbaks. Lars Larsson blev den som drev firman vidare fram till sin död 1943. Men låt oss återvända till början av 1910-talet eller närmare bestämt onsdagen den 27:e december 1911, då det brann i butiken. Örsjö Brandstodskommitté samlades redan några dagar senare och ett brandstodsprotokoll upprättades, daterat den 30:e i samma månad. Brandstodskommittén utgjordes av lantbrukare Axel Jönsson (ordförande), fotograf J.Johansson och J.Leander vilka alla bodde i Örsjö. Två vittnen var kallade, nämligen Einar Nilsson och N.Aurell vilka båda var affärsbiträden, anställda i den brunna butiken. Hans Larsson själv berättade att biträdena brukade elda i sitt rum på kvällarna och Nilsson uppgav att han vid åttatiden på kvällen hade eldat och sedan låst och gått in i affären. När sedan Aurell kom hem, vid tiotiden, brann det i hela rummet varvid "han jämte de andra biträdena strax vidtog släckningsåtgärder". Av protokollet framgår vidare att inga anmärkningar hade förefunnits mot eldstäder eller brandredskap vid senast hållna brandsyn. Summeringen av det förstörda visar att "golf och bjelkar jemte annan skada i rummet" uppgick till 75 kronor, "säng och stolar" till 25 kronor och "sängkläder" till 25 kronor. Dessutom inlämnade två butiksbiträden var sin förteckning över brandskadade persedlar:Dels ovannämnde Aurells, till ett värde av 60 kronor, och så även en tidigare icke nämnd J.Nordlander, till ett värde av 50 kronor. "Hvilka samtliga hos den brandskadade innehade laga årstjenst", framgår av protokollet. Den totala skadekostnaden av denna eldsvåda uppgick således till kronor 235:-. Den förmodligen allra äldste ännu levande (1997) som varit bokhållare hos Hans Lars' i Rydsgård är den Anders Carlsson, född 1903, som arbetade i firman från 1918 till 1925. Denne man emigrerade till Amerika 1926 och startade där en egen livsmedelsbutik. Där tillämpade han alla de erfarenheter han inhämtat under sin lärlingstid hos Hans Lars' i Rydsgård hemma i "old Sweden". Då jag (Peter Larsson) 1994 skrev på boken "Rydsgårdsminnen i parti och minut" gästade jag Anders Carlsson, som återkommit till Rydsgård på gamla da'r - efter cirka 60 år i USA. Jag önskade videofilma hans berättelse men där var det stopp. "Amerikanar'n" - som var Anders' gängse benämning i folkmun - förklarade med iver sin ovilja att ställa upp på film och därför blev det till att använda papper och penna istället. Här ett försök till sammanställning av hans mycket intressanta berättelse, framförd på underbar "svengelska": "Jag va' 15 år gammal, konfirmerad och behövde ju nå't och göra, nå't jobb helt enkelt. Vi bodde uppe i Hylla men så skulle min syster, Blenda, cykla ner ti' Rydsgårds samhälle i nå't ärende. Far sa' ti' henne att Du kan väl gå ing ti' Hans Lars' och fråga om di inte behöver nå'n springpåg ti' hjälp nu på vårkanten och det gjorde Blenda. Hon gick direkt ing ti' Hans Larsson själv på kontoret och sa att jag é Karl Pers' dotter i Hylla och jag undrar om min bror Anders kunde få börja här som springpåg. Hon fick beskedet att det inte behövdes nå'n inte just då men kanske senare på våren. Så gick det ett tag och i maj månad ringde Hans Larsson. Det vill säj' att han ringde inte hem till oss, för vi hade ingen telefon, utan till Glans som va' vår granne. Glans cyklade genast över till oss med beskedet att jag fått jobb som springpåg hos Hans Lars' och jag va' så gla', så gla'. De närmaste veckorna ägnades åt att i mors sällskap inhandla koffert och nya kläder, för det måste jag ju ha om jag skulle kunna jobba i affären. Jag minns som det va' igår när jag anlände till detta mitt första jobb. Far va' givetvis med och först gick vi in och hälsade på Hans Larsson själv. Sedan var det Lars Larsson som visade omkring lite. Så kom vi ut till det rummet som låg bakom kontoret, i den länga som låg (och ännu ligger/1997) längs med Södergatan. "Här inne får Du sova, Anders", sa Lars Larsson och så fick jag förvånansvärt nog egen nyckel direkt, till den stora affärsentrén. Ingången till mitt rum va' nämligen genom järnaffären och ditin kom man endast genom denna dörr. Men han förmanade mig också mycket vänligt: "Lås nu alltid ordentligt efter dig och glöm inte att Du är ensam här på kvällarna, se till att allt går rätt till", minns jag att han sa'. Lars Larsson va' förresten en enastående man. Han sa' aldrig så mycket och satt vanligtvis på kontoret men var där mycket att göra brukade han alltid själv komma ut i affären och expiera. Brodern Olof kom alltid upp till butiken på kvällarna för att redovisa dagens affärer i magasinerna, som han ansvarade för. Hans Larsson själv såg man inte så mycket till, han satt mestadels på kontoret. Där va' mycket skrivgöra för någon skrivmaskin fanns inte på den tiden." (enl. Hans Larsson d.y. kom skrivmaskin till firman samma år som han började där efter genomgånget handelsgymnasium i Malmö, det vill säga 1932) Om sortimentet berättar Anders Carlsson bl.a. följande: "Det såldes en hel del ost och jag minns att den förvarades i källaren. Alla ostar skulle en gång i månaden tvättas med saltvatten och även regelbundet vändas och det var alltid min uppgift. Jag inhämtade mycken kunskap om denna vara, som jag sedan hade nytta av när jag öppnade eget i Chicago. Bland annat minns jag att en av ostsorterna kallades för Smörblomman och den var underbart god. Men så 1921 började Hans Larsson ta in charkuteriprodukter från Lars Jöns och då placerades de helt enkelt nere i källaren, där ostarna legat förut. Det handlade bland annat om Rökt korv, Konjakskorv, Spegeskinka och Falukorv. Som springpåg eller bokhållarlärling fick man ju göra mer än att stå i butiken. Det hände titt som tätt att jag fick hjälpa till att stapla bräder nere på magasinet. Och så var det jag som grävde ut källaren under Hans Larssons stora villa (Klockaretäppan). Det tog tid och vi bar ut hundratals spannar jord. Där va' ju så trångt så nere så det va' en fördel att jag inte var fullvuxen. Det var ett fruktansvärt slitgöra och jag minns inte hur länge vi höll på men det va' länge. Men så tyckte också Hans Larsson efteråt att "det va' snällt å di' Anders". Så gick åren och det bli' tid för mig och göra lumpen. Det va' 1925 det minns ja' så väl, för det va' mul- och klövsjuka på alla gårdar men den tog slut se'n när det bli' kallt på efterhösten. Men det året ryckte jag i alla fall in som signalist i Hässleholm och direkt efter militärtjänsten emigrerade jag till Amerika. I augusti månad 1926 reste jag från Sverige med M/S Gripsholm för att nio dygn senare anlöpa New Yorks hamn. Min biljett gällde till Chicago och hade kostat 500 kronor!" Hans Larsson förekommer i en tidningsartikel från år 1914, som en av flera "Betydande män i Rydsgård" (= artikelns rubrik). Utöver ett porträtt beskrives hans person i följande ordalag: "Några meter öster om Anders Larssons villa uppfördes i fjol en liknande byggnad af Rydsgårds äldste köpman Hans Larsson, jämte två sina söner innehafvare af samhällets största grosshandels- och minutaffär. Född i Västra Nöbbelöf 1856, och således jämnårig med sin nyssnämnde granne åtnjuter äfven Hans Larsson stora sympatier inom en mycket vidsträckt kund- och vänkrets. För allmänna angelägenheter hyser han väl intresse, men har icke velat mottaga några kommunala uppdrag utan ägnar sig uteslutande åt sin affärsverksamhet. Främmande för flärd, maktbegär och trätlystnad har han i sin harmoniska natur den lyckliga gåfvan att lätt undgå allmänhetens frestelse till afundsamhet öfver den framgång, som beskärts honom i lifvet. Hans person är präglad af djupt allvar, men saknar icke sinne för en godsint humor." Efter det sönerna blivit delägare i firman drog sig Hans Larsson succesivt tillbaks, även om han under många år framöver hade för vana att "ta en runda ner för att kolla läget". Likaledes var sönerna aldrig sena att rådfråga fadern då så behövdes. 1925 var det år då företaget definitivt övertogs av sönerna. 1926 fyllde Hans Larsson 70 år, i Ystads Allehanda (?) stod att läsa: "Köpman Hans Larsson i Rydsgård fyller i morgon 70 år, varom hans många vänner böra underrättas. Själv tycker han säkert inte om att bliva beskådad av tidningens månghundrade läsare, ty detta strider mot hans försynta och tillbakadragna väsen. Ändå må det tillåtas erinra om att han föddes i Mossby av jordbrukare och till jordbrukare. Han har ägt och brukat det besjungna Skönalund, men hans lekamen tålde ej riktigt vid trampet i den skånska myllan, varför vi för omkring 40 år sedan finna honom som affärsman i Rydsgård. Naturligtvis började han med den vara, han bäst förstod sig på, nämligen spannmålen, och Rydsgårdsortens jordbrukare visade rätt snart, att de värderade, att en från deras egen huvudnäring ville ta hand om deras produkter. Det förhyrda magasinet blev snart för trångt, förtroendet ökades, kundkretsen vidgades och affären kom omsider att omfatta både spannmål, trä och järn. Gå nu in till Hans Lars' i Rydsgård, och du skall där få köpa det mesta av vad du behöver. För ett 20-tal år sedan ombildades firman till Hans Larsson § C:o med sönerna Olof och Lars Larsson som delägare, och affären är numera en av de största på skånska landsbygden. Det fordras ej enbart affärsintresse hos innehavaren för att möjliggöra en så storartad utveckling av en affär, utan beror detta i lika hög grad på att hans Larsson synes ha tagit till sitt valspråk: "Ärlighet i handel och vandel", väl vetande, att framgångsrik köpenskap bäst bedrives då verksamheten ledes in på sunda banor. Ej ens krigstiden förmådde rubba den Hans Larssonska jämvikten, utan den trygge skåningen såg ett gott slut även på denna tid och utgick ur den med kundernas orubbade förtroende. Det är ett hårt arbete Hans Larsson har presterat, och arbete älskar han. En sjukdom försökte förra året bryta honom, men efter en vilotid vandrade han åter till kontoret, där han en stund varje dag sitter lutad över sina tjocka böcker. Och vi tycka om att se och tala med Hans Larsson; han är ett med Rydsgård. Vi tycka om att höra hans tankar om den nya tidens många förbättrare; en naturlig skånsk humor ligger bakom orden. Och så samlas våra tankar i en önskan att ännu många år få möta Hans Larsson mellan hemmet och kontoret." Den 26:e april 1932 dog Hans Larsson i sviterna av en operation. Mathilda som överlevde honom med fem år lämnade jordelivet 1937. Dottern Ruth bodde hos dem i villan och hon var den som med stor kärlek och omsorg skötte dem ända till slutet. I samband med Hans Larssons bortgång stod följande dödsruna att läsa i någon av landsortstidningarna: "Örsjö församlings noblaste ålring, handlanden Hans Larsson i Rydsgård, har i går natt slutat sina dagar, 76 år gammal. Larsson var född i V.Nöbbelöv och ägnade sig först åt lantbruk men det är nu ungefär 45 år sedan han lämnade detta levnadskall och blef köpman i rydsgård. Vid detta samhälle är och blir hans namn för all framtid fästat genom den framgångsrika verksamhet han där så många år utövat och genom den religiösa anda hans person präglade ut över anhöriga, vänner och bekanta, så väl som den fina, flärdfria, anspråkslösa, ödmjuka umgängelsen över huvud, en skarp kontrast mot all självbelåtenhet och förhävelse. Den av honom grundade alltomfattande handelsaffären Hans Larsson § Co. den ojämförligt största på platsen (spannmål, trävaror o.s.v.) överlämnade han redan 1925 till två av sönerna, men fortfarande syntes han dagligen hjälpande dem vid böckerna och i kontoret och stilla vandrande därifrån till sin vackra villa, fram och åter, tills han för några veckor sedan nödgades resa till Lunds lasarett, därifrån han icke mera återkom. Som en affärsman utan vank, redbar, pålitlig, hjälpsam, högt aktad av hög och låg, är han känd utöver hela Skåne åtminstone, ja, man kan säga att Rydsgårds samhälle är känt genom honom. Närmast sörjande äro åldrig maka, född Olsson, samt tre söner och två döttrar samt barnbarn."
Marriage
Birth of a daughter
Death of a father
Birth of a son
Birth of a son
Birth of a daughter
Birth of a son
Birth of a daughter
Death of a mother
Birth of a grandson
Birth of a granddaughter
Birth of a granddaughter
Death of a daughter
Death
Reference number
2255
Last change
Family with parents
father
18231880
Birth: November 12, 1823 36 25 V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
Death: February 13, 1880V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
mother
18281902
Birth: March 24, 1828V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
Death: April 10, 1902V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
Marriage MarriageFebruary 18, 1848
8 years
himself
18561932
Birth: March 14, 1856 32 27 V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
Death: April 26, 1932Rydsgård, Malmöhus, Sweden
Family with Mathilda Olsdotter
himself
18561932
Birth: March 14, 1856 32 27 V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
Death: April 26, 1932Rydsgård, Malmöhus, Sweden
wife
18571937
Birth: May 10, 1857 36 32 V. Nöbbelöv, Malmöhus, Sweden
Death: November 10, 1937Rydsgård, Malmöhus?, Sweden
Marriage MarriageFebruary 12, 1878V. Nöbbelöv?, Malmöhus, Sweden
1 year
daughter
18791933
Birth: February 12, 1879 22 21 Snårestad, Malmöhus, Sweden
Death: March 19, 1933Eslöv, Sweden
4 years
son
18821943
Birth: September 18, 1882 26 25 Snårestad, Malmöhus, Sweden
Death: March 14, 1943Rydsgård, Malmöhus, Sweden
14 months
son
18831960
Birth: November 5, 1883 27 26 Snårestad, Malmöhus, Sweden
Death: July 15, 1960Rydsgård, Malmöhus, Sweden
3 years
daughter
18861929
Birth: November 16, 1886 30 29 Rydsgård, Malmöhus, Sweden
Death: September 18, 1929
6 years
son
18921965
Birth: July 12, 1892 36 35 Rydsgård, Malmöhus, Sweden
Death: March 30, 1965Domsten, Sweden
2 years
daughter
18941988
Birth: December 1, 1894 38 37 Rydsgård, Malmöhus, Sweden
Death: June 1, 1988Rydsgård, Malmöhus, Sweden
Birth
Occupation
Citation details: http://home8.swipnet.se/~w-82627/14.htm Lantbrukare, Grosshandlare. Född 14/3 1856 i V.Nöbbelöv nr 1. Död 26/4 1932 i Rydsgård (Klockaretäppan, Örsjö 1). Begravd 4/5 1932 i Örsjö kyrkogård. Hans Larsson var inte alls ämnad att bli köpman, från första början. Hans far, Lars Jönsson, var nämligen lantbrukare sedan massor av generationer och Hans var väl tänkt att följa den traditionen. Men hans fem år äldre bror Jöns var den som fick ärva föräldragården i Mossby och frågan om Hans' framtid blev väl tidigt ett dilemma för deras far. Hans Larssons yngsta barn, dottern Ruth, berättade i en bandintervju (P.L:s arkiv) att hennes far ansågs ha "läshuvud" och att farfadern därför tagit med sig sin tonårige son till Ystad för ett samtal med rektorn på läroverket där. Funderingarna på studier kullkastades emellertid på grund av alltför höga kostnader - Hans Larssons far skall nämligen ha varit en strikt ekonomisk man. Istället löstes problemet på ett helt annat sätt. På Mossby 21, den närmaste granngården mot Skivarpshållet till bodde en kusin till Hans' far, Ola Johansson, med sin familj. Här fanns en dotter, således en nästkusin till Hans, som hette Mathilda. Ett parti mellan dem kunde med andra ord innebära att de bägge gårdarna kunde slås ihop - Mossby nummer 5 och Mossby nummer 21. Att det mycket tidigt verkligen var föräldrarnas avsikt att dessa två skulle få varandra förstår man av en händelse som skall ha inträffat när Hans Larsson bara var i koltåldern, kanske tre år gammal. Han var med sin mor på promenad på landsvägen och de sammanträffade med Ola Johanssons fru som hade dottern Mathilda med sig, hon var ett år yngre än Hans och låg i sin vagn. Hans Larsson skall då ha lutat sig över flickebarnet i vagnen och sagt: "Mor, é de hinne ja' ska gifta mi' mé?!!". Visserligen kom Mathilda och Hans att gifta sig så småningom. Men framtiden bar annat i sitt sköte än deras mödrar räknat med den gången de möttes på landsvägen. Redan 1860 dog nämligen Mathildas mor i barnsäng och då var Mathilda inte mer än tre år gammal. Hennes far, Ola, gifte aldrig om sig utan gjorde vad han kunde för att ensam ta hand om både gård och barn. Detta blev honom tydligen övermäktigt och sju år senare lät han sin syster Karna och hennes man, Jöns Hansson, i Snårestad ta hand om tioåriga Mathilda - de kunde nämligen inte få några egna barn. Den 5/10 1867 står hon som inflyttad hos fastern och hennes man på Snårestad nummer 28 - gården Skönalund. Hon är där noterad som fosterdotter. Detta var en vändning som förmodligen ingen räknat med. Men Mathildas far han levde ju ännu några år och kvarbodde på Mossby 21. Han dog inte förrän 1870 så man får förmoda att Mathilda "vänts" till Mossby ända upp i 20-årsåldern. Helt klart är i alla fall att hon och Hans Larsson redan tidigt blev "fästefolk". En annan s.k. minnesberättelse styrker i alla fall att Hans Larsson regelbundet brukade hälsa på Mathilda i hennes hem i Snårestad. Han hade för vana att i kvällningen ta vägen längs en så kallad kyrkostig och passerade då på vägen någon av kyrkorna - säkerligen den i Snårestad. Men varenda gång mötte han vad han trodde var något högre väsen - en pyssling - ty han såg ett så kallat vätteljus röra sig fram och tillbaka. Det visade sig emellertid att det var en arbetare vid Charlottenlunds gård som var på väg hem från sitt arbete - med en lampa i handen!! Den 3/1 1878 dog Mathildas fosterfar, Jöns Hansson. Ensam med gården i Snårestad stod änkan, Mathildas faster Karna. Eftersom Hans och Mathildas giftermål av allt att döma ändå var planerat sedan många år måste tidpunkten ha ansetts vara inne nu. Den 12/2 1878 klämtade kyrkklockorna för de tu - han 21 och hon inte mer än 20 år gammal! Ett skrivfel i en husförhörslängd, där vigseldatumet förvandlats från den 12/2 till den 12/12 samma år, förorsakade en felaktig slutsats om att Mathilda skulle ha varit gravid vid giftermålet, första barnet föddes nämligen redan i februari 1879. Detta må härmed dementeras på det bestämdaste - rätt vigseldatum var den 12:e februari och deras förstfödda, Mathilda, föddes nästan på dagen ett år senare! Här har - med andra ord - saker och ting gått i rätt ordning. Ändå är det ovedersägligt att Hans Larsson, trots sin ringa ålder, direkt övertagit sin avlidne svärfaders gård i Snårestad, den som hade nummer 28 men även benämndes Skönalund. Mathildas fostermor kvarbodde på undantaget! Den 21/2 1879 föddes första barnet, dottern Mathilda, och därefter den 18/9 1882 Lars Johan samt den 5/11 1883 Olof Reinhold. Skönalunds gård låg ju alldeles söder om landsvägen från Snårestad till Balkåkra. Vackra sommardagar var det ingen ovanlighet att familjen företog promenader ner till "sjön" (havet) för ett svalkande dopp. Gården låg då så till att närmaste promenadvägen blev genom Charlottenlunds slottspark, som på den tiden sträckte sig från slottet ända ner till kustvägen. Denna trädgårdsanläggning var den gången mycket imponerande med massor av häckar och promenadstigar, på sina ställen fanns utställda bord o.s.v. Vid något tillfälle hade Hans Larsson tagit med sig barnen Mathilda och Lars (Olof som blott var i tvåårsåldern var väl för liten att följa med) för ett dopp i havet. Som vanligt gick de genom Charlottenlundsparken och råkade plötsligt ut för något som Hans Larsson betraktade som ett "varsel". Han såg nämligen kvinnor iförda "krinoliner", som varit moderna kanske 100 år tidigare, sittande runt ett av parkens många bord. Men när han och barnen närmade sig upplöstes dessa kvinnor som i intet. Han blev givetvis skärrad men låtsades som ingenting. Badandet inställde han genast, då han såg händelsen om ett illavarslande "omen". Han återvände hem med barnen och när han vid hemkomsten frågade Mathilda visade det sig att hon sett precis samma sak. (historien har relaterats av flera barnbarn men också av dottern Ruth Larsson/bandinsp. intervju) Enligt dåtida skrönor hade det inte gått någon väl, som haft Skönalunds gård - på nå't vis innebar den otur. Faktum är att inte heller Hans Larsson lyckades, även om det kanhända mest berodde på att han var en usel lantbrukare (det senare var också hans egen uppfattning, enl. intervju med dottern Ruth/bandinsp). Hur som helst gick det så dåligt att Hans och Mathilda till slut var helt utfattiga. Någon har berättat att de till och med var i Ystad för att sälja sina smycken och att en emigration till Amerika var mycket nära förestående. Men härav blev av någon anledning intet. Istället föddes, av någon anledning vid någon tidpunkt, en idé om att starta rörelse i Rydsgård. De lämnade helt enkelt Skönalund i Snårestad och står i oktober 1886 som inflyttade till Rydsgård. Deras första hem här var mycket anspråkslöst, de bodde i några små rum på östra änden av loftet till det magasin som fanns kvar i rörelsen ända fram på 1960-talet. Uppenbarligen var det också i denna byggnad som Hans Larsson startade sin inledningsvis ganska anspråkslösa rörelse - "Hans Larsson i Rydsgård". Så småningom köpte de en halvfärdig fastighet, belägen bara ett stycke bort, där de genast flyttade in. Här kvarbodde de tills sonen Lars Larsson 1911 gifte sig och övertog detta sitt föräldrahem efter föräldrarna. Samma år stod Klockaretäppan färdig, den patriciervilla som Hans Larsson lät uppföra i närheten av samhällets järnvägsstation. Här bodde sedan Hans Larsson och hans Mathilda resten av sina liv. Rydsgård hade tack vare järnvägens tillkomst, på 1870- och 80-talen börjat expandera i allt högre fart. Hit flyttade vid denna tid olika näringsidkare i långa banor. Här startade Hans Larsson med ett kapital på 500 kronor. Efter att inledningsvis endast ha handlat med spannmål, kol och koks utökade han så småningom verksamheten även med järnhandel. Affärsverksamheten expanderade rejält på relativt kort tid och Hans Larsson inköpte - möjligen 1905 - av sin svärson, Olof Åkesson, den butik på hörnan mot Södergatan där sedermera hans söner och sonson var aktiva under mer än ett halvt sekel. Det berättas att Hans Larsson var mycket god vän med den handlare Almqvist, som hade sin butik mittemot Hans Lars' och som därmed även var hans värste konkurrent. Denne Almqvist hade till och med hjälpt Hans Larsson när han startade upp sin affär i Rydsgård. Detta var något som förundrade Hans Larsson och när han frågade Almqvist om orsaken, sa' han: "Jo, ser Du Hans, jag trodde Du var dum och enfaldig!" I församlingsboken 1900-1915 nämns bland de anställda i Hans Lars' butik bl.a. bokhållaren Lars Johan Nohrlander (från L.Harrie), handelsbiträdena Olof Petersson (från Löderup), Ivar Alexander Andersson (från V.Nöbbelöv), Tage Julius Larsson (från Håslöv) och Alfred Björk (från Lövestad). Den dövstumme dräng, Isak Larsson, som 1915 började i firman blev med tiden något av en trotjänare - han gick allmänt under benämningen "dövstumme Isak"! 1910 ingick Hans Larsson d.ä. kompanjonskap med sina två äldsta söner, Lars och Olof. Det var i det sammanhanget som företaget kom att heta "Hans Larsson & Co.". I början hade Lars Larsson hand om magasinsverksamheten med spannmål och timmer, medan Olof skötte butiken. Men rollerna blev med tiden ombytta och många år senare drog sig Olof tillbaks. Lars Larsson blev den som drev firman vidare fram till sin död 1943. Men låt oss återvända till början av 1910-talet eller närmare bestämt onsdagen den 27:e december 1911, då det brann i butiken. Örsjö Brandstodskommitté samlades redan några dagar senare och ett brandstodsprotokoll upprättades, daterat den 30:e i samma månad. Brandstodskommittén utgjordes av lantbrukare Axel Jönsson (ordförande), fotograf J.Johansson och J.Leander vilka alla bodde i Örsjö. Två vittnen var kallade, nämligen Einar Nilsson och N.Aurell vilka båda var affärsbiträden, anställda i den brunna butiken. Hans Larsson själv berättade att biträdena brukade elda i sitt rum på kvällarna och Nilsson uppgav att han vid åttatiden på kvällen hade eldat och sedan låst och gått in i affären. När sedan Aurell kom hem, vid tiotiden, brann det i hela rummet varvid "han jämte de andra biträdena strax vidtog släckningsåtgärder". Av protokollet framgår vidare att inga anmärkningar hade förefunnits mot eldstäder eller brandredskap vid senast hållna brandsyn. Summeringen av det förstörda visar att "golf och bjelkar jemte annan skada i rummet" uppgick till 75 kronor, "säng och stolar" till 25 kronor och "sängkläder" till 25 kronor. Dessutom inlämnade två butiksbiträden var sin förteckning över brandskadade persedlar:Dels ovannämnde Aurells, till ett värde av 60 kronor, och så även en tidigare icke nämnd J.Nordlander, till ett värde av 50 kronor. "Hvilka samtliga hos den brandskadade innehade laga årstjenst", framgår av protokollet. Den totala skadekostnaden av denna eldsvåda uppgick således till kronor 235:-. Den förmodligen allra äldste ännu levande (1997) som varit bokhållare hos Hans Lars' i Rydsgård är den Anders Carlsson, född 1903, som arbetade i firman från 1918 till 1925. Denne man emigrerade till Amerika 1926 och startade där en egen livsmedelsbutik. Där tillämpade han alla de erfarenheter han inhämtat under sin lärlingstid hos Hans Lars' i Rydsgård hemma i "old Sweden". Då jag (Peter Larsson) 1994 skrev på boken "Rydsgårdsminnen i parti och minut" gästade jag Anders Carlsson, som återkommit till Rydsgård på gamla da'r - efter cirka 60 år i USA. Jag önskade videofilma hans berättelse men där var det stopp. "Amerikanar'n" - som var Anders' gängse benämning i folkmun - förklarade med iver sin ovilja att ställa upp på film och därför blev det till att använda papper och penna istället. Här ett försök till sammanställning av hans mycket intressanta berättelse, framförd på underbar "svengelska": "Jag va' 15 år gammal, konfirmerad och behövde ju nå't och göra, nå't jobb helt enkelt. Vi bodde uppe i Hylla men så skulle min syster, Blenda, cykla ner ti' Rydsgårds samhälle i nå't ärende. Far sa' ti' henne att Du kan väl gå ing ti' Hans Lars' och fråga om di inte behöver nå'n springpåg ti' hjälp nu på vårkanten och det gjorde Blenda. Hon gick direkt ing ti' Hans Larsson själv på kontoret och sa att jag é Karl Pers' dotter i Hylla och jag undrar om min bror Anders kunde få börja här som springpåg. Hon fick beskedet att det inte behövdes nå'n inte just då men kanske senare på våren. Så gick det ett tag och i maj månad ringde Hans Larsson. Det vill säj' att han ringde inte hem till oss, för vi hade ingen telefon, utan till Glans som va' vår granne. Glans cyklade genast över till oss med beskedet att jag fått jobb som springpåg hos Hans Lars' och jag va' så gla', så gla'. De närmaste veckorna ägnades åt att i mors sällskap inhandla koffert och nya kläder, för det måste jag ju ha om jag skulle kunna jobba i affären. Jag minns som det va' igår när jag anlände till detta mitt första jobb. Far va' givetvis med och först gick vi in och hälsade på Hans Larsson själv. Sedan var det Lars Larsson som visade omkring lite. Så kom vi ut till det rummet som låg bakom kontoret, i den länga som låg (och ännu ligger/1997) längs med Södergatan. "Här inne får Du sova, Anders", sa Lars Larsson och så fick jag förvånansvärt nog egen nyckel direkt, till den stora affärsentrén. Ingången till mitt rum va' nämligen genom järnaffären och ditin kom man endast genom denna dörr. Men han förmanade mig också mycket vänligt: "Lås nu alltid ordentligt efter dig och glöm inte att Du är ensam här på kvällarna, se till att allt går rätt till", minns jag att han sa'. Lars Larsson va' förresten en enastående man. Han sa' aldrig så mycket och satt vanligtvis på kontoret men var där mycket att göra brukade han alltid själv komma ut i affären och expiera. Brodern Olof kom alltid upp till butiken på kvällarna för att redovisa dagens affärer i magasinerna, som han ansvarade för. Hans Larsson själv såg man inte så mycket till, han satt mestadels på kontoret. Där va' mycket skrivgöra för någon skrivmaskin fanns inte på den tiden." (enl. Hans Larsson d.y. kom skrivmaskin till firman samma år som han började där efter genomgånget handelsgymnasium i Malmö, det vill säga 1932) Om sortimentet berättar Anders Carlsson bl.a. följande: "Det såldes en hel del ost och jag minns att den förvarades i källaren. Alla ostar skulle en gång i månaden tvättas med saltvatten och även regelbundet vändas och det var alltid min uppgift. Jag inhämtade mycken kunskap om denna vara, som jag sedan hade nytta av när jag öppnade eget i Chicago. Bland annat minns jag att en av ostsorterna kallades för Smörblomman och den var underbart god. Men så 1921 började Hans Larsson ta in charkuteriprodukter från Lars Jöns och då placerades de helt enkelt nere i källaren, där ostarna legat förut. Det handlade bland annat om Rökt korv, Konjakskorv, Spegeskinka och Falukorv. Som springpåg eller bokhållarlärling fick man ju göra mer än att stå i butiken. Det hände titt som tätt att jag fick hjälpa till att stapla bräder nere på magasinet. Och så var det jag som grävde ut källaren under Hans Larssons stora villa (Klockaretäppan). Det tog tid och vi bar ut hundratals spannar jord. Där va' ju så trångt så nere så det va' en fördel att jag inte var fullvuxen. Det var ett fruktansvärt slitgöra och jag minns inte hur länge vi höll på men det va' länge. Men så tyckte också Hans Larsson efteråt att "det va' snällt å di' Anders". Så gick åren och det bli' tid för mig och göra lumpen. Det va' 1925 det minns ja' så väl, för det va' mul- och klövsjuka på alla gårdar men den tog slut se'n när det bli' kallt på efterhösten. Men det året ryckte jag i alla fall in som signalist i Hässleholm och direkt efter militärtjänsten emigrerade jag till Amerika. I augusti månad 1926 reste jag från Sverige med M/S Gripsholm för att nio dygn senare anlöpa New Yorks hamn. Min biljett gällde till Chicago och hade kostat 500 kronor!" Hans Larsson förekommer i en tidningsartikel från år 1914, som en av flera "Betydande män i Rydsgård" (= artikelns rubrik). Utöver ett porträtt beskrives hans person i följande ordalag: "Några meter öster om Anders Larssons villa uppfördes i fjol en liknande byggnad af Rydsgårds äldste köpman Hans Larsson, jämte två sina söner innehafvare af samhällets största grosshandels- och minutaffär. Född i Västra Nöbbelöf 1856, och således jämnårig med sin nyssnämnde granne åtnjuter äfven Hans Larsson stora sympatier inom en mycket vidsträckt kund- och vänkrets. För allmänna angelägenheter hyser han väl intresse, men har icke velat mottaga några kommunala uppdrag utan ägnar sig uteslutande åt sin affärsverksamhet. Främmande för flärd, maktbegär och trätlystnad har han i sin harmoniska natur den lyckliga gåfvan att lätt undgå allmänhetens frestelse till afundsamhet öfver den framgång, som beskärts honom i lifvet. Hans person är präglad af djupt allvar, men saknar icke sinne för en godsint humor." Efter det sönerna blivit delägare i firman drog sig Hans Larsson succesivt tillbaks, även om han under många år framöver hade för vana att "ta en runda ner för att kolla läget". Likaledes var sönerna aldrig sena att rådfråga fadern då så behövdes. 1925 var det år då företaget definitivt övertogs av sönerna. 1926 fyllde Hans Larsson 70 år, i Ystads Allehanda (?) stod att läsa: "Köpman Hans Larsson i Rydsgård fyller i morgon 70 år, varom hans många vänner böra underrättas. Själv tycker han säkert inte om att bliva beskådad av tidningens månghundrade läsare, ty detta strider mot hans försynta och tillbakadragna väsen. Ändå må det tillåtas erinra om att han föddes i Mossby av jordbrukare och till jordbrukare. Han har ägt och brukat det besjungna Skönalund, men hans lekamen tålde ej riktigt vid trampet i den skånska myllan, varför vi för omkring 40 år sedan finna honom som affärsman i Rydsgård. Naturligtvis började han med den vara, han bäst förstod sig på, nämligen spannmålen, och Rydsgårdsortens jordbrukare visade rätt snart, att de värderade, att en från deras egen huvudnäring ville ta hand om deras produkter. Det förhyrda magasinet blev snart för trångt, förtroendet ökades, kundkretsen vidgades och affären kom omsider att omfatta både spannmål, trä och järn. Gå nu in till Hans Lars' i Rydsgård, och du skall där få köpa det mesta av vad du behöver. För ett 20-tal år sedan ombildades firman till Hans Larsson § C:o med sönerna Olof och Lars Larsson som delägare, och affären är numera en av de största på skånska landsbygden. Det fordras ej enbart affärsintresse hos innehavaren för att möjliggöra en så storartad utveckling av en affär, utan beror detta i lika hög grad på att hans Larsson synes ha tagit till sitt valspråk: "Ärlighet i handel och vandel", väl vetande, att framgångsrik köpenskap bäst bedrives då verksamheten ledes in på sunda banor. Ej ens krigstiden förmådde rubba den Hans Larssonska jämvikten, utan den trygge skåningen såg ett gott slut även på denna tid och utgick ur den med kundernas orubbade förtroende. Det är ett hårt arbete Hans Larsson har presterat, och arbete älskar han. En sjukdom försökte förra året bryta honom, men efter en vilotid vandrade han åter till kontoret, där han en stund varje dag sitter lutad över sina tjocka böcker. Och vi tycka om att se och tala med Hans Larsson; han är ett med Rydsgård. Vi tycka om att höra hans tankar om den nya tidens många förbättrare; en naturlig skånsk humor ligger bakom orden. Och så samlas våra tankar i en önskan att ännu många år få möta Hans Larsson mellan hemmet och kontoret." Den 26:e april 1932 dog Hans Larsson i sviterna av en operation. Mathilda som överlevde honom med fem år lämnade jordelivet 1937. Dottern Ruth bodde hos dem i villan och hon var den som med stor kärlek och omsorg skötte dem ända till slutet. I samband med Hans Larssons bortgång stod följande dödsruna att läsa i någon av landsortstidningarna: "Örsjö församlings noblaste ålring, handlanden Hans Larsson i Rydsgård, har i går natt slutat sina dagar, 76 år gammal. Larsson var född i V.Nöbbelöv och ägnade sig först åt lantbruk men det är nu ungefär 45 år sedan han lämnade detta levnadskall och blef köpman i rydsgård. Vid detta samhälle är och blir hans namn för all framtid fästat genom den framgångsrika verksamhet han där så många år utövat och genom den religiösa anda hans person präglade ut över anhöriga, vänner och bekanta, så väl som den fina, flärdfria, anspråkslösa, ödmjuka umgängelsen över huvud, en skarp kontrast mot all självbelåtenhet och förhävelse. Den av honom grundade alltomfattande handelsaffären Hans Larsson § Co. den ojämförligt största på platsen (spannmål, trävaror o.s.v.) överlämnade han redan 1925 till två av sönerna, men fortfarande syntes han dagligen hjälpande dem vid böckerna och i kontoret och stilla vandrande därifrån till sin vackra villa, fram och åter, tills han för några veckor sedan nödgades resa till Lunds lasarett, därifrån han icke mera återkom. Som en affärsman utan vank, redbar, pålitlig, hjälpsam, högt aktad av hög och låg, är han känd utöver hela Skåne åtminstone, ja, man kan säga att Rydsgårds samhälle är känt genom honom. Närmast sörjande äro åldrig maka, född Olsson, samt tre söner och två döttrar samt barnbarn."
Marriage
Name
Death